Trots era ord ligger jag redan krossad i skiten. Vill att det ska vara över, men det är svårt.

Det finns en annan värld, det finns en omvärld

Vet om att den finns, men de senaste månaderna har den varit så långt bort.
Pratar om den ibland, nämner personer som finns i den.
Påminner om att den finns där. Men har inte tagit in den.
Slänger tidningar på hög, nyheter rör inte mig.
Storbloggar har blivit min tidning, min källa till fakta.
Trodde att jag var medveten om den andra världens existens till för ett par dagar sen(eller om det var igår). Den andra världen är precis bredvid, nej nej fel, den är precis HÄR! Här där jag står, där står omvärlden. Den säger inget, den står bara där bredvid med alla sina rätt och fel, känslor och skall. Jag lever i omvärlden i min värld. Och det gör ont att se att allt är så nära när det känns som en evighet dit.

Att komma hem vid fyra/fem

När man kommer hem fredag natt och fyllekäkar nykter och tror man är full
Och sen när man kommer hem lördag natt och vinglar och låter,
samtidigt som man skyller allt på att man är full,
när man egentligen inte varit full sen onsdagen.
Då har man nog som vana att alltid vara full just den tiden på dygnet som vaken.

Jag och frigolitbojarna

Jag och frigolitbojarna, ganska lika ändå
Inte så snygga, men gör sitt jobb

Musik

Lyssnat på musik, för att slippa höra bilen som inte kommer.

Krypa tillbaka

Vill krypa tillbaka under täcket och ligga kvar där ett tag till. Bara några dagar till. Sen så blir det bra. Bara några dagar till, under täcket. Bara några dagar till under täcket, sen så blir allt bra. Vill krypa in under täcket igen och känna värmen. Bara några dagar där under så blir det bra.

Saker att göra:

1. Bli mindre känslig.
2. Bli som en kille.
3. Skaffa kompisar.