Det som ska komma fram nu är att den trevliga 14Februari nu är över och jag stod utan en kär pojkvän. Har haft pojkvän i tre år, inte ett endaste har vi firat tillsammans, inte ett enda om jag minns rätt. Inga presenter eller något speciellt har vi skänkt varandra under denna dag, från min sida beror det på att jag är feg. Feg på så vis att jag inte vågar ge saker som beskriver kärlek. Är så rädd att bli utskrattad att jag inte ens ger det ett ärligt försök. Så istället för att ägna tid, pinsamma presenter och kärleksförklaringar till en kär pojkvän firar jag med vänner. Vänner är kärlek, så jävla mycket kärlek! Ska jag bli kär igen ska det vara i en kompis, för vänskap är bland det finaste jag vet. Ja finare än kärlek.
Gulli-gull kärlek är inte min grej, vill skrika till alla på stan som gullar att DET KOMMER INTE HÅLLA! Vill skrika det till dom så att de förstå, släpper varandra och går vidare innan de hinner såras. För det gör så ont att bli sårad. Så fucking jävla ont!
Ska jag bli kär igen vill jag bli det i en vän. Bli det i en vän för att hålla det gulli-gull som ofta finns hemligt från de andra. Hålla gulli-gull hemligt för att sen komma ut.
I min vildaste fantasi vill jag tro att den enorma svartsjuka jag bär inom mig och lider utav skulle bli lugnare om man först var vänner, och då riktiga vänner och inte en "tja, tja, läget me dig då"- vän.
Mmmmmm vad jag ordbajsar fint <3