Och nu måste jag göra allt.

Jag gillar impulsiva saker lite för mycket, ni kan fråga mitt hår.
Är så himla bra på att hålla igen om hemliga grejer, men älskar att berätta mina egna.
Kommer aldrig ihåg saker som sagts eller gjort, men minns allt.

Dansar bara när jag blundar.
Dricker alltid upp.
Lämnar allt åt slumpen.
Väntar aldrig på att solen går upp.

Jag vil heller ha deg

För jag har bränt alla broar, jag har sänkt alla skepp.
Knäppt nån på läppen, inte vinkat adjö och sen dragit.
Dansar barfota ut stormen i vinterlandet.

Vaknar med träningsvärk efter att ha sprungit från polisen.
Dansar i regnet.
Ja vi dansar i regn.

Han rotade bland mina bilder en dag och bland alla bilder så finns denna.

Jag sprang på denna på en buss en gång och tyckte att den stämde så bra in på hur mitt liv varit. Jag printade bilden och skickade den till vännen som dumpat mig mest nyligen. Jag berättade för henne att det stämde, att förlora henne var det värsta, värsta, värsta som hänt. 

Han rotade bland mina bilder en dag och bland alla bilder så finns denna. Han tittade på mig och jag sa att ja det stämmer det som står, men det kommer inte stämma med dig. Han sa att han aldrig skulle lämna mig.

Vi ljög.

Vi ljög varandra rakt i ansiktet där och då.

Du tror att vi ska gå härifrån som vänner.

"When you told me that you hated my friends
The only problem was with you and not them
And every time you told me my opinion was wrong
And tried to make me forget where I came from"

Du kastade skit och sa sen att det var min tur att städa, jag torkade upp allt.
Du svek mig och sa att var mitt fel, så jag bad om ursäkt.
Du ljög och fick min sanning att verka fel.
Du unnade dig allt och bad mig att sitta på en pall och vänta, jag väntade.

Jag var inte bäst men jag försökte. 
Du var inte bäst men du försökte ibland.

Idag gör det så jävla ont, jag skakar lite. 
Jag vet allt du gjort men vill inte få det bekräftat.
Sitter och försöker trösta mig med att jag varit minst lika elak.
Försöker skydda mig med att skulle jag få det bekräftat så skulle jag kunna kasta så mycket skit och sårande saker på dig så att jag skulle gå vinnande ur den hjärtekrossar fighten.

Jag har verkligen varit en värdelös flickvän, men samtidigt så har jag varit den bästa. Jag är en fantastisk människa.

"My mama don't like you and she likes everyone
And I never liked to admit that I was wrong"

svamlar runt i universum

och du
stod där
kollade,
sade
att jag
var av
glas.

nykär och nydumpad

röda påsar under ögonen

gråtruffsigt hår och

händerna knutna runt fötterna.

livet tog precis slut,

ni vet vad jag menar

ni har också varit där förut.

Som när de springer över klippan i en teknadfilm.

Erkänner man det inte högt kan man heller inte falla.

Jag har bytt stad, jag är inte död.

20 december 2012 började jag att flytta till Göteborg, 7 januari 2013 hade jag flyttat klart. Jag hade bytt stad. Jag bodde nu flera mil från platsen där jag fötts och växt upp. Flera mil ifrån alla. Flera mil ifrån hela världen kändes det som. Men alla jag kände fortsatte visa att dom fanns, att jag fanns för dom. Det kändes knappt att jag var flera mil bort, jag vara bara några mil bort. Jag kunde inte spontant ta en öl, men jag kunde följa med på andra mer planerade festligheter. Folk förstod det, accepterade och bjöd med mig på saker. Jag fanns fortfarande i deras liv, sån härlig känsla.

Men någonting gick snett, någon försvann ur mitt liv och sen kände jag min inte riktigt hel igen. Jag kan le och skratta, må bra med mig själv och mitt liv, men sen fattas det en lite bit som förstör allting hur bra det än är.

Bland det bästa jag vet är internskämt, och försvinner någon ur ditt liv så försvinner också era skämt. Avslutar du ett förhållande så är det inte längre okej att prata, och framförallt inte att höra av sig bara för att säga något internt. Någon försvann ur mitt liv och jag gick runt och var halv men egentligen hel, hel men ändå halv. Man lever bara en gång och den gången vill jag leva lycklig.

Jag är tillbaka i Stockholm nu.

Folk pratar med mig om chanser de hade kunnat gett mig om jag valt att stannat i Göteborg.
Jag är inte död, jag har bara bytt stad.
Får jag ett erbjudande om jobb i Göteborg så kommer jag tillbaka.
Har man flyttat tillbaka till sin födelseplats en gång så kan man faktiskt lämna den igen.
Och jag kommer att lämna den igen.

Men man lever bara en gång och just nu letar jag efter lyckan som jag har tappat.
     en enda lycka

Fanan i topp

Hade det här varit på ICA och hade jag varit ett barn så hade jag legat på golvet och skrikigt. Men det här är livet, och jag ligger i  en säng och glor i taket.
Hade mitt försök fungerat hade det kanske inte behövt vara så här. Hade det fungerat kanske jag skulle sluppit allt hat.
Försöket fungerade inte och jag gav upp. Vem ska kriga för en när man ger upp?

flyger mellan höghusen som en kafel från den djupaste betongdjungeln

man måste släppa kanten för att lära sig simma

lycka går inte alltid lika lätt att köpa som mjölk på ICA

ibland är jakten lång och andra gånger går den fort

slutat nöja mig med okej

det finns en lycka och jag ska ha den

tänkte leva life

bara bettskenan som saknas

Det sticker i ögonen, dom torkar ut samtidigt som dom vattenfylls. Dränker fötterna i Tiger Balsam och försöker att inte klia mig i ögonen. Tar på mig strumpor, ett par vita, glömmer att tvätta händerna och kryper ner under täcket. Stryker med en hand över smalbenet, har ett blåmärke där och jag som trodde att jag hade ont efter att ha jobbat i tofflor. Fötterna börjar att domna bort, känns lite som att dom kissat ner sig.

som att vara 15

Ligger vaken och vrider på mig. Ligger vaken och försöker sova. Fryser om fötterna, varm om resten. Huvudet fullt av tankar men ändå helt tom. Ligger och försöker somna. Ligger här klarvaken. Jag som varit trött hela dagen. Jag som nästan somnade i soffan. Jag som längtat efter att få sova. Jag ligger vaken och kan inte somna. Allt är precis som när man var tonåring. Trött hela dagarna men pigg och rastlös på kvällarna. Precis som att vara 15 igen.

sluta nöj dig

Det är några här i Stockholm som jag inte träffat än, ändå ganska bra kompisar. Kom på att jag inte orkar träffa dom. Det är såna som alltid ska fråga tusen saker om hur man  egentligen mår. För bra kan det ju inte vara, något fel måste det ju finnas.
Men man vill inte prata om det.
För det finns inget att prata om.
Men dom sitter där och tvingar ur en saker. Saker som man kanske inte alls känner, tycker eller vill prata om. Men man säger det ändå bara för att dom pressar en.
Och efter så mår man inte alls bättre, man mår bara sämre. Ovärt.

Jag har tillfälligt sagt upp kontakten med några människor just för att dom är såna energitjuvar.