flyger mellan höghusen som en kafel från den djupaste betongdjungeln

man måste släppa kanten för att lära sig simma

lycka går inte alltid lika lätt att köpa som mjölk på ICA

ibland är jakten lång och andra gånger går den fort

slutat nöja mig med okej

det finns en lycka och jag ska ha den

tänkte leva life

bara bettskenan som saknas

Det sticker i ögonen, dom torkar ut samtidigt som dom vattenfylls. Dränker fötterna i Tiger Balsam och försöker att inte klia mig i ögonen. Tar på mig strumpor, ett par vita, glömmer att tvätta händerna och kryper ner under täcket. Stryker med en hand över smalbenet, har ett blåmärke där och jag som trodde att jag hade ont efter att ha jobbat i tofflor. Fötterna börjar att domna bort, känns lite som att dom kissat ner sig.

som att vara 15

Ligger vaken och vrider på mig. Ligger vaken och försöker sova. Fryser om fötterna, varm om resten. Huvudet fullt av tankar men ändå helt tom. Ligger och försöker somna. Ligger här klarvaken. Jag som varit trött hela dagen. Jag som nästan somnade i soffan. Jag som längtat efter att få sova. Jag ligger vaken och kan inte somna. Allt är precis som när man var tonåring. Trött hela dagarna men pigg och rastlös på kvällarna. Precis som att vara 15 igen.

sluta nöj dig

Det är några här i Stockholm som jag inte träffat än, ändå ganska bra kompisar. Kom på att jag inte orkar träffa dom. Det är såna som alltid ska fråga tusen saker om hur man  egentligen mår. För bra kan det ju inte vara, något fel måste det ju finnas.
Men man vill inte prata om det.
För det finns inget att prata om.
Men dom sitter där och tvingar ur en saker. Saker som man kanske inte alls känner, tycker eller vill prata om. Men man säger det ändå bara för att dom pressar en.
Och efter så mår man inte alls bättre, man mår bara sämre. Ovärt.

Jag har tillfälligt sagt upp kontakten med några människor just för att dom är såna energitjuvar.