det krävs faktiskt två för att starta ett förhållande

När den man älskar bestämmer att man inte ska älska varandra mer.
Så man står där, ser sig omkring. Tappar sin mening med livet.
Man sätter sig lite här och där för att gråta lite och sen lite till.
Man känner sig desperat och vill skrika till den andra att det faktiskt krävs två för att starta ett förhållande så då borde det logiskt sett behövas två för att ta slut på det. Men det behövs aldrig två för att avsluta något,

När den man älskar bestämmer att man inte ska älska varandra mer,
Så man står där, ensam i ett träsk.
Man skriker till en vägg att man älskar den, sen skriker man att man hatar den, sen sover man lite.
En dag tar man upp livet (som man tappat), tittar på det och ser att det är värt att behålla.

När den man älskar bestämmer att man inte ska älska varandra mer, och man accepterar det.

Ärrad för livet.

Säg att det har gått tio månader.
Mitt kalla egocentriska hjärta har ju alltid kollat snett på folk som inte kommit över sitt ex efter max tre månader. Nu sitter jag här nästan ett år senare och är fortfarande inte helt över dig. Får jag skylla på att du gjorde det på snapchat chatten? Vad som gör ont just nu? Att du dumpade mig på snapchat, gjorde det utan för varning, ringer mig när jag är i Thailand OCH ÄR FÖRVÅNAD över att jag är där, att du har en ny, att du sa att vi skulle va vänner men inte ens hör av dig på fyllan, att jag trodde att jag skulle vara över dig på en månad, och att jag fortfarande tänker på dig. Och såklart att du ärrat mig för livet, eller ja alla fall ett tag till.