#metoo

Missade bussen så bestämde mig för att promenera hem, det tar ju bara en kvart. På andra sidan gatan går en man åt samma håll som mig, skönt att jag inte är ute ensam. Utanför min port så står han plötsligt bakom mig "har du nycklar mina ligger så dåligt till", sjukt att jag haft sällskap av en granne tänker jag och låser upp åt oss båda. Han väljer inte att ta hissen, som var det normala, utan går efter mig i trappan. Jag säger godnatt och stoppar nyckel i dörren. Precis när jag ska vrida om trycker han upp mig mot dörren och kör upp sin hand under min kjol. Jag skriker så högt att en granne som gått ut genom andra porten åter kliver in i trapphuset. Tack för allt liv på jorden att han gjorde det. Snubben bakom mig blev rädd och sprang sin väg. Jag satt lutad mot dörren med telefonen i handen hela natten. Var sen i en månads tid bara hemma när det var ljust ute och jag hade sällskap.

Det och alla gånger ett "nej" från mig inte betytt ett skit för den andra.

Ser tillbaka på livet och är rädd för att det svarta inom mig snart ska ta över igen.

Det flyger saker,
Det flyger hårda ord,
Det sprutar tårar,
Det sprutar snor.
Du sårade mig för flera timmar sen,
Nu är jag hemma och förklarar det för dig.
Mina vänner har klappat på mig och sagt att du är en idiot, att jag ska skita i vad du säger och bara vara här och nu, ha kul.
Jag beter mig som ett barn men ändå inte, jag beter mig något värre.

Jag skriker, jag gråter, jag går ut och jag ringer en vän.
Jag går iväg, går in i en bil och åker iväg.
Jag åker med hem till någon annan, sover hos honom, ber min kompis att ljuga med mig och stänger av mobilen så att du inte kan spåra mig.
Jag beter mig som ett barn men ändå inte, jag beter mig något värre.

Nästa gång ska jag ta med isdubbar så jag kan minska glidandet.

Jag står på den högsta toppen på det största berget av lycka. Är cp-jävla-piss-lycklig. Och plötsligt i all lycka så slår det mig att nu kan det bara gå utför. Kommer det en vindpust nu så flyger jag ner, och har jag otur så rullar jag hela vägen till botten. Inser detta mitt i all lycka och får kramper i organen. Glömmer hur man andas. Tröttnar på kommunikation. Ligger och glor i taket (har nog aldrig sett ett så intressant tak). Har jag börjat falla redan? Eller står jag fortfarande säker på toppen? Har jag inte börjat glida lite?

Jag vill ha dig

Och det gör så ont att jag inte har dig.

Kvällsrutin

1. Låsa upp dörren och ej kissa på sig.
2. Försöka ta av sig så mycket ytterkläder man kan,utan att tappa hörlurar plus mobil,  på väg till toaletten.
3. Kissa.
4. Slösurfa.
5. Slösurfa.
6. Planera sitt liv.
7. Gråta över sitt liv.
8. Ta av sig alla kläder.
9. Pilla sig på tårna.
10. Torka sig och spola.

Livet föll isär inne på Åhléns.

Gick runt och pillade på allt, luktade på alla tvålar och ljus. Sen plötsligt så hände något, alla känslor jag vetat om har funnits blev plötsligt så verkliga och hela världen föll. Ställde snabbt ifrån mig ljuset och gick ut på gatan för att andas innan tårarna kom.
Hjärtat var trasigt och allt jag kunde tänka på var att få sitta i värmen och sippa på en öl med någon. Jag stod helt själv när livet föll isär inne på Åhléns.

Kan man få lite mer kaffe?

Livet som mig hade ibland riktigt långtråkiga scener, men scenerna med häftig musik när jag kör längst stranden i min cabriolet  var betydligt fler.