Nästa gång ska jag ta med isdubbar så jag kan minska glidandet.

Jag står på den högsta toppen på det största berget av lycka. Är cp-jävla-piss-lycklig. Och plötsligt i all lycka så slår det mig att nu kan det bara gå utför. Kommer det en vindpust nu så flyger jag ner, och har jag otur så rullar jag hela vägen till botten. Inser detta mitt i all lycka och får kramper i organen. Glömmer hur man andas. Tröttnar på kommunikation. Ligger och glor i taket (har nog aldrig sett ett så intressant tak). Har jag börjat falla redan? Eller står jag fortfarande säker på toppen? Har jag inte börjat glida lite?