Trots era ord ligger jag redan krossad i skiten. Vill att det ska vara över, men det är svårt.

Det finns en annan värld, det finns en omvärld

Vet om att den finns, men de senaste månaderna har den varit så långt bort.
Pratar om den ibland, nämner personer som finns i den.
Påminner om att den finns där. Men har inte tagit in den.
Slänger tidningar på hög, nyheter rör inte mig.
Storbloggar har blivit min tidning, min källa till fakta.
Trodde att jag var medveten om den andra världens existens till för ett par dagar sen(eller om det var igår). Den andra världen är precis bredvid, nej nej fel, den är precis HÄR! Här där jag står, där står omvärlden. Den säger inget, den står bara där bredvid med alla sina rätt och fel, känslor och skall. Jag lever i omvärlden i min värld. Och det gör ont att se att allt är så nära när det känns som en evighet dit.

Att komma hem vid fyra/fem

När man kommer hem fredag natt och fyllekäkar nykter och tror man är full
Och sen när man kommer hem lördag natt och vinglar och låter,
samtidigt som man skyller allt på att man är full,
när man egentligen inte varit full sen onsdagen.
Då har man nog som vana att alltid vara full just den tiden på dygnet som vaken.

Jag och frigolitbojarna

Jag och frigolitbojarna, ganska lika ändå
Inte så snygga, men gör sitt jobb

Musik

Lyssnat på musik, för att slippa höra bilen som inte kommer.

Krypa tillbaka

Vill krypa tillbaka under täcket och ligga kvar där ett tag till. Bara några dagar till. Sen så blir det bra. Bara några dagar till, under täcket. Bara några dagar till under täcket, sen så blir allt bra. Vill krypa in under täcket igen och känna värmen. Bara några dagar där under så blir det bra.

Saker att göra:

1. Bli mindre känslig.
2. Bli som en kille.
3. Skaffa kompisar.

Vill.

Vill tro att jag klara mig själv. Vill tro att jag är stark nog att kunna själv. Vill tro att jag är stor nog att fixa det. Vill inte se att jag egentligen inte kan. Vill inte se att jag är svagast. Vill inte förstå att jag egentligen vet vad som krävs av mig. Vill inte förstå att det som krävs för att det ska bli bra delvis kommer ifrån mig. Vill inte se att något krävs av mig. Vill inte förstå att jag vet hur svag jag är. Vill inte att någon ska se att jag inte kan klara mig själv. Vill verka stark och hård. Vill stå som de andra. Vill inte stå bredvid och vara en klen tjej. Vill inte vara klen. Vill inte se att jag inte orkar ta tag i det, ta tag i det jag lagt i skiten. Vill orka lyfta upp det fina ur skiten, men det känns inte värt det. Vill inte stå bredvid i den klena tjej jag är.

Satan i gatan - Veronica Maggio

"Du går med blicken vänd
kan du ha sett mig än
Någon borde byta stad
för nu kommer allt tillbaks
ett födelsedagshotell
en vanlig Skanstullskväll
Jag minns bara allt det bra
allt som var du och jag
men aldrig, aldrig
kommer allt tillbaks
aldrig, aldrig
allt som var du och jag
aldrig, aldrig
kommer allt tillbaks
aldrig, aldrig
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort"

När man står och funderar, när man egentligen borde plugga
När man står där och funderar över det som man behöver fundera över
När man står med en fundering och så kommer Maggio upp
När man står där med funderingen och Maggio

Känner att funderingen borde lösa sig.

"Du kan gråta mitt på gatan
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Du får passa dig som satan
för jag glömmer aldrig bort vart du bor
nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort
nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort
nej, nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort

I samma låga skor
och leendet du log
Såhär kan det inte va
Såhär kan det inte va
Bjuder på cigg igen men nu så fienden
Säger att allt är bra
Hur fan kan du spela glad"

Står och känner att man borde veta,
att man borde blivit klokare
att detta ska hjälpa
Hjälper inte
Blir klok och ser det samtidigt försvinna

Blir inte klok, får inget svar
Allt som fanns finns kvar
Och ingen fattar mitt beslut åt mig

För det är ju trotts allt mitt beslut och inte ert..

Om att vara en film

Fantiserar om att bloggen är en film och skivan i datorn är filmmusiken. Så himla fint, vissa bitar då. Tänker på allt i dans, som passar till jazz inte en club, och ler. Sakta vi gå genom stan. Hoppas på att dygnet ska få fler timmar, fler timmar att göra saker på. Jag skriver en film med så fin musik att scenerna inte ens behöver vara bra.

från mailen typ

Jag menar vart, när, hur
varför är vi så som så här
tar några steg och faller, faller djupt

När livet töms men ändå är fullt,
när stegen är tunga men går fort,
när tiden står stilla men alla är i rörelse

Står på toppen, tittar ner
ser det jag borde sett,
och känner hur det hejdlöst fortsätter

Tar bara steg efter steg, andas som man ska
ser bara vägen mina fötter rör vid
visslar en bit och knyter om skosnörena

livet är kort och det vet vi om när döden står bredvid

Se upp, ta plats,
lämnar vissa bakom och fortsätter med andra
kan bygga något nytt, inte som det förra
kan bygga något nytt, större, starkare, bättre

Sova på saken, bara några nätter till.

Går av tåget några stationer för tidigt för att man känner att man vill krossa alla fönster. Men är samlad nog att inse att friskluft räcker.

Att läsa sin andra blogg och bli helt kär i sig själv. Kanske att jag snart kan hitta hem.

När livet känns hopplöst. Vad gör man då?

idag om igår och senare.

Vill skriva i rim, men det kommer ingenting.

Att skrika utan röst

Jag skriker med mina ögon och hoppas på att du ska förstå att denna smärta får mig att smyga fram på tå. Men du ser inte, hör inte, bryr dig inte. Står själv i ett hörn och skriker till dig med mina ögon men, du hör inte.

När

När man står och kollar sanningen i ögonen, sanningen man inte vill se.
När man står och kollar sanningen i ögonen, samtidigt som man biter i ett surt äpple.
När man står med sannigen i ögonen, äpplet i halsen och kämpar för att inte grimasera.
När man står där, och egentligen bara står.
Är man tom då?

Om livet.

Det är nu livet ska börja.
Men det känns som att nästa steg är döden.

När man sitter och känner sig värdelös,

och kanske lite bortglömd..? Då i sånna fall brukar jag inte göra ett skit åt saken. Brukar mest glid med och köra "det är syndast om mig i världen". Just nu är det lite så och jag försöker lösa det med att åka bort, men ibland måste man faktiskt jobba. Imorgon är en sån där jobb-dag så nu är jag hemma. Vill verkligen inte vara hemma. Mår illa så att jag nästan spyr över det, alltså bokstavligttalat spyr. Usch. Står inte ut, överväger att gå iväg och spy lite.. Kanske?
Det är syndast om mig i världen alla fall.

Kvällen börjar 20.00 med nyhetsmorgon..

Lyssnar på Spotify och kan verkligen inte skiljas från min fru.
Lyssnar på frugans Spotify för att min får bara spela varje låt 5gånger medans hennes har obegränsad speltillgång, men reklam. Reklamen är faktiskt ganska bra ibland så det är helt okej.
Idag åker jag iväg, närmare halv tio för att vara exakt. Blir skönt. Fast vad vet jag? Jag känner ju ingenting längre, inget mer än någon form av smärta som egentligen inte borde finnas. Jag är is kära vänner. Nu är det mat.

.1.4.

Frugan drog och träna. Själv ska jag dricka kaffe, duscha och spela ps3. Sitter och funderar vad som är smartast att börja med, dusch eller spel? Spelar man blir man svettig, men är så äcklig att jag skulle behöva duscha ett halvår.

Rätt

Vill skrika att jag vunnit
Fast egentligen hade jag bara rätt
Och jag ville inte ha rätt
Men det är så skönt att veta att man har rätt
Det är inte bara hon där borta som kan se sånt där,
jag kan också
Jag kan också!

[och det känns så dumt att ha rätt]

Så kan det gå.

Tänkte skriva, men det kom upp på något annat ställe. Så kan det gå.

Om saker

Köpte höga skor, så höga att jag nästan kan fånga molnen. Hitta en tröja, så fin så fin så fin, på skyltdockan, på mig inte så fin har förstora tuttar, FAN.
Annars så har jag på senaste tiden blivit en inneboende. Så idag har jag köpt typ 200ljus, en handduk(till mig själv), en toaborste, några knivar och en skärbräda. Lite snäll är jag när folk saknar saker i huset. Senare ska jag köpa tabletter till diskmaskinen så man kan diska rent i den, och kanske att jag ska baka en kladdkaka? Vi får se. Puss

hej

Funderar men ändå inte. Vet vad jag vill men samtidigt inte. Allt kommer nu men ändå väntar hälften på en annan dag. Upp är upp och ner är ner, det är som det ska. Jobbar men sliter inte, har ju ändå en väldigt stor fritid att göra det jag vill på.

Internenheter

Skulle vilja skriva så mycket om egentligen så lite. Skriva om små, små saker som får en att må så bra, så himla bra. Men det känns inte värt, inte på en millimeter värt. Hur skulle ni kunna förstå sånt som är av internbetydelse, hur? Jag vill inte förklara, bara skriva att jag tittade ner och blev glad, och sedan vill jag att ni förstår och ler precis som mig. Så fint att le. Så fint när folk glittrar i ögonen, så himla fint. Glädje är så fint.

Fina stunder

Skiljas

Jag har lite svårt för att skiljas och att lämnas ensam. Lite därför jag byggde en koja idag, ville inte bli lämnad.
Tisdagkväll efter jobbet åkte jag hem till Pucken och hennes nya boende. Väl innanför dörren slet jag byxorna av mig, och bytte till något bekvämare vilket resulterade i att jag sov kvar. Har man väl träffat Pucken lämnar man henne aldrig, ALDRIG. Det är bara så det funkar. För jag har så svårt att skiljas. Att vandra ut ur hennes lägenhet onsdagmorgon var svårt. Vi kramades och det kändes som att vi aldrig skulle ses igen, men det kommer vi såklart. Jag har bara lite svårt för att skiljas.

Om kojan

Byggde en koja under disken, för ville inte vara ensam.
Blev ensam ändå. Står nu här med en koja under mina knän, själv.
På kuppen till en koja fick jag röd färg på hela handen, som blod.
Nu är mitt ringfinger blodigt, som om att jag äter människor med det.
(Jag äter inte människor, nafsar bara lite)
Vill inte bygga bort min koja, så den står kvar.
Vill inte bygga bort min koja, så golvet är fyllt med skräp.
Ibland är det så, att man inte vill vara själv.
Då bygger man kojor eller bygger in folk, så är det.
Puss

Om att få och inte ha ändå

Det är ganska tomt här. Visst är det?
Länge sedan något hände, eller ja mer en stund.
Jag har hunnit varit i Norge, och i Chania.
Chania ligger på Kreta, som tillhör Grekland.
Ni vet Grekland, dom som inte har några pengar.
Det var så rysligt fint i Chania att vi funderade på att gömma oss under en sten.
Ligga kvar under stenen tills vi missat ut checkining, buss, flyg och allt.
Ligga där och vänta på nästa dag,
nästa dag då vi kunde gå och köpa byxor åt mig,
skaffa oss varsit(eller samma) jobb och levt livet igen.
Men vi chackade ut, åkte med bussen och landade med planet,
landade i kalla Sverige.
I Norge var jag bara sur och nykter eller väldigt full. Så fint.
Nu funderar jag bara, på ingenting.

Vän

Saknar att vara din bästa. Vara den som alltid stod där bredvid. Saknar att kalla dig vän, säga att jag är din bästa vän. Det river i hjärtat varje gång jag erkänner att du är förlorad. Jag har kämpat men förlorade ändå det bästa, den bästa. Det är tomt utan dig, du fyllde alla mina dagar och mitt hjärta. Saknar att bli kallad din bästa vän och att alltid vara bredvid dig.

hemma

Slagen, av en planka. Känner mig helt nedslagen. Ligger och bara är. Är här. Finns så mycket jag borde men istället är jag slagen, av en planka. Känner ingenting inom mig men ändå är det något som värker. Det värker och pirrar lite, allt på samma ställe samtidigt. Jag vill ha en bil och körkort.

start, pause, stop,

Tror att jag är lite vilsen i livet, som att allting kommer ifatt mig nu.
Kommer ifatt och säger att det faktiskt är NU det börjar, det man har väntat på under alla år.
Livet.
Livet har börjat men jag står kvar på start.
Vänder mig om men det är ingen där, helt tomt.
Höjer blicken och ser alla framför mig, ingen vinkar.
Står på start och funderar på att kliva över linjen.
Vi får se.
Livet, vi får se.

Morgonstund

Vill inte sova till tolv. Vill vakna lite innan nio och finna meningen med att resa mig ur sängen. Istället vaknar jag vid tolv, efter en hemsk dröm, och ser verkligen ingen mening med att gå upp och börja dagen. Jag har tappat livssuget känns det som. Facebook har såklart hjälp till, men mest är det pga att jag är svag. Så jävla svag.

Fredag

Varmt. Fuktigt. Tung luft. Ingen dröm för mig som svettas som en tant i klimateriet.. Vem vad göra, vad göra? Det är bara att ta ett andetag i taget och försöka hålla sig lugn. Puss

Onsdagkväll

Igår drog vi ut, bara vippsvapps så stod vi där med varsin öl som smakade vatten och tittade på varandra lite frågande men taggade. Egentligen skulle jag äta tårta och chilla hemma med pappa, men en privat firmafest för två är så fint. Vi blev tillochmed dagens snackis och det är alltid något. Hade tänkt skriva så fina ord med nu kommer det inget, tyvärr.
Kram

Natten till idag

Somnade till soluppgången genom en gardin och högstadiemusik surrandes i öronen. Klockan hade sprungit ifrån mig och natten var inte längre natt utan en morgonkvist med fågelsång. Vaknade av instängdheten i luften och kände hur min morgon var alla andras lunch.

Godnatt

Sitter och väntar på att det ska uppdateras, borde kanske gå en skola om bloggning.
Annars så låter det som att jag har en ventil vid golvet i ett hörn i mitt rum, helt ologiskt men bara för det kan jag inte sova. Luften låter så störande jobbigt precis i mitt öra.

Ny kula

Jag börjar om på en ny kula, för detta är något jag tydligen saknar att göra. Saknar tydligen att kunna få ut saker i skrift åt hela världen att se. Konstig svenska anser ni kanse nu, men det är bara så jag gör det. Det är svårt att börja när man egentligen inget har att säga, men det kommer med tiden. Puss på det fina som finns.