Jag har lite svårt för att skiljas och att lämnas ensam. Lite därför jag byggde en koja idag, ville inte bli lämnad.
Tisdagkväll efter jobbet åkte jag hem till Pucken och hennes nya boende. Väl innanför dörren slet jag byxorna av mig, och bytte till något bekvämare vilket resulterade i att jag sov kvar. Har man väl träffat Pucken lämnar man henne aldrig, ALDRIG. Det är bara så det funkar. För jag har så svårt att skiljas. Att vandra ut ur hennes lägenhet onsdagmorgon var svårt. Vi kramades och det kändes som att vi aldrig skulle ses igen, men det kommer vi såklart. Jag har bara lite svårt för att skiljas.
Jag har också svårt för att skiljas, mm.
SvaraRadera